fredagskvällen
efter middagen tog vi ett lite för hastat idiotiskt beslut och åkte till en okänd destination. när bussen släcktes ner, stängdes av och busschaffisen gled runt och bara var allmänt läskig höll jag på att pinka i brallan på riktigt. jag och gillberg har iallafall legat helt utslagna i min soffa resten av kvällen. ska försöka kirra tillbaka ett stort leende nu. kunde jag printa in och spela "life is to short to be anything but happy" på repeat i min hjärna varje gång smilegroparna går nedåt, då skulle jag göra det.
god natt kompisar!
Kommentarer
Trackback
