ett jävla minne

så var man hemma igen, ser ut som en kräfta och hes som en kråka. precis som det ska vara. tänkte inte gå in på detaljer, men helvete vad roligt vi har haft! skulle kunna berätta så mycket, men med risk för skrivkramp så struntar jag i det. med max 3 timmars sömn/dygn så är man ändå rätt sliten, men vad gör det om hundra år? kort och gott så suger det att vara hemma till verkligheten igen, jag vill redan tillbaka!

så mycket Rhodos


I'll do you like a truck /josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0