josefine edvinsson

vid 21.13 begav vi (en bunt människor) oss ut till Krusenberg. tog en jävla tid med buss och sedan var vi tvugna att gå i ca 20 min för att komma till huset. inte det roligaste jag har varit med om direkt då jag gick med stövlar med klack. väl där blev det inte lika livat som jag (säkert dom andra också) hade trott. det slutade istället med att jag satt och åt en pirog och vindruvor. och alla tog sig en varsin milkshake, som var mindre god. sedan såg vi på tv, "så ska det låta", som ioförsig är ganska bra.

när vi skulle hem blev det kaos. det var kallt, jag hade ont i fötterna och bussen kom aldrig / nån hade kollat fel på busstabellen. så vi stod där mitt ute i ödemarken och bara hoppades på att en buss skulle komma förbi. efter kanske 20 min gav vi upp och roberts pappa blev våran hjälte! han var så otroligt snäll som åkte ut, då han t.om låg och sov, för att hämta oss! tusen tusen tusen tack!
ganska ovärd kväll måste jag säga..

nu är jag på dåligt humör och ska sova..
smell ya later!

you're happy when im on my knees /josefine